Viktnedgången...

Om det fortfarande är någon som följer min dåligt uppdaterade blogg så kan jag meddela att jag nu har gått ner lite mer än 12 kilo i vikt. Det innebär att jag har 18 kilo kvar tills vi kan få hjälp med behandlingar.

Jag funderar dock på att betala pengar för att få en utredning på någon privat klinik. Behandlingarna kan vänta med jag kan inte vänta på att få besked på om jag fungerar normalt. Har ju en fixidé att det är min livmoder som inte vill vara med i matchen. Någon som har något tips på en bra klinik? Vi har haft kontakt med några i Stockholm. Hur lång tid tar en utredning? Görs allt under ett besök? Hur fungerar det?

Det blir inga barn gjorda...

... men det blir en hel del träning och viktväkteri. Så snart blir det även barn gjorda. Eller vad tror ni?

viktnedgångens negativa effekter

Som de flesta av mina bloggläsare vet så måste jag gå ner x antal kilo i vikt för att kunna få hjälp med utredning och eventuella behandlingar.

Jag har nu gått ner 10 % av det jag måste. Heja mig!

Redan har mina bröst börjat tunnas ut. De är fortfarande stora men fylligheten är inte densamma. De känns liksom lite tomma. Även sambon märkte skillnaden idag och skrattade lite rått... Varför han nu ska skratta åt detta faktum? Jag är lite nervös över var detta ska sluta någonstans. De blir väl två tomma skinnpåsar utan innehåll när detta är färdigt.

Ägglossning

Nu är det dags igen. Ngn gång inom 48 timmar kommer jag att ha ägglossning. Min ägglossning är väldigt regelbunden. Det känns skönt att jag har ägglossning. Det är ju en av anledningarna till varför överviktiga kvinnor har svårt att bli gravida. För att de inte har ägglossning. Men det har jag!

Varje månad är det samma visa... Ägglossningen kommer, sexet är underbart och förhoppningarna skjuter i höjden. Sen kommer den där känslan innan mens. Ömma tuttar, ont i svanken... Ja, allt som gör att man tror att man är gravid. Men nehej! Där kom mensen. Varför deppa? Jag borde ju vara rustad för detta, men jag kan inte låta bli att hoppas.

En annan anledning att överviktiga har svårt att bli gravida är för att de enklare får tidigt missfall. Det har jag fått en gång på 2 år. Inte mer. Jag lovar er, jag håller koll. Min mens är exakt regelbunden. Precis på datum och stickor ger aldrig av sig ett plus innan mens. Kan det ändå vara tidigt missfall?

Är det då dumt av mig att tro att en viktnedgång kanske inte hjälper? Min ägglossning funkar och jag mår bra. Riktigt bra. Är aktiv, äter hälsosamt och mår bra. Skräcken vore ju att viktnedgång inte fungerar. Det vore ju det enklaste om det var det det hängde på.