- 20 kilo

20 kilo minus och då önskar jag nya kläder.

http://www.tlcsverige.se/minmansbrollop/?b

Så mycket känslor

En underbar lördag med strålande sol. Det är ljusare ute och då ska man väl må bra? Varför sitter jag då i soffan med en klump i halsen och tårfyllda ögon? Varför kan jag inte vara lycklig?

Jag är så känslig då våren kommer. Jag undrar varför livet ser likadant ut som för ett år sen. Varför blev det inte annorlunda? På våren ska man vara lycklig men just idag är jag inte lycklig.

Jag har mens-jävel och har precis kommit på att älsklingen är bortrest under nästa ägglossning. Jag vet inte ens om det är därför jag är ledsen, men ledsen är jag.

För bara någon månad sen drömde jag om bröllop. Nu drömmer jag inte om någonting alls. Jag vill bara att någon ska städa hemmet åt mig och att jag kan få gömma mig för verkligheten en sekund. Jag vill inte vara med idag, jag vill inte att tiden ska gå, jag vill bara få en förändring. Jag vill vara nöjd och lycklig.

babyboom

Jag är verkligen i den åldern då ALLA blir med barn. Kan inte ens vara inne på facebook en sekund utan att bli påmind om detta faktum.

Planer

Eftersom planerna att bli på smällen inte verkar gå som jag vill så känner jag ett stort behov av att ha andra planer.

Just nu planerar jag inför resor. Vissa av dem kommer att bli av, frågan är bara när. Men jag försöker intala mig själv att det är en bra idé att resa. Detta är ju inte lika lätt för småbarnsföräldrar och även om man reser med sina barn så blir det inte samma sak. Alltså drömmer jag nu om resor till icke barnvänliga storstäder. Jag vill insupa pulsen i New York, jag vill festa loss på Miami Beach och jag kommer att njuta av storstaden Madrid. Det är det enda som är bestämt. Jag ska till Madrid i vår. Är jag inte gravid då ska jag njuta av allt jag inte kan njuta av om jag är gravid, där ibland långa nätter ute på stan...

Jag har även börjat sova längre på helgerna. Det kan man inte som småbarnsförälder, och eftersom jag inte har barn så ska jag FAN unna mig att sova.

Kalla mig gärna trotsig men jag måste försöka hitta något positivt med min situation.

Adoption

Jag har börjat läsa på en hel del om adoption för tillfället. Men vad betyder egentligen lägst upp till 3 år. Eller lägst högst 3år. Det är knasiga formuleringar tycker jag. Någon som vet vad det innebär?

Saknaden är stark

Livet känns orättvist.

Jag har genom hela mitt liv genomgått de mest hemska prövningar. Ibland när jag berättar för folk om allt jag har genomgått så blir de chockade över att jag är så "normal". Jag har alltid klarat mig igenom dem. Jag har kämpat och jag har vägrat vara ett offer.

Idag undrar jag varför även detta ska vara en prövning. Varför kan jag inte få ett barn? Är det meningen att jag förr eller senare ska bryta ihop?

Nu en prövning som inte är lika påträngande hemsk som många andra jag genomgått men ack så långdragen och jobbig. Jag går med huvudet högt för jag vågar inte sänka det. Allt kan snart spåra ut. Snart orkar jag inte mer! Jag har en sorg i min kropp och en saknad så stark. Snälla, ge mig ett barn!

inga simmande spermier

Ett spermatest utan simmande spermier kan fortfarande vara ett okej resultat av ett test, eller?

Jag blir galen på allt sånt här!!!

Sambons test var färdignalyserat och hon sa att det såg bra ut men att inga spermier simmade. Men det var ju lugnt eftersom de tydligen simmade ibland eftersom jag blivit gravid. Detta kanske är vanligt, vad vet jag. Någon som vet? (Har inte hunnit googla ännu)

Vill bara lägga mig ner och vakna upp ur denna mardröm. Vill inte låta detta stjäla all min energi men just nu bara gråter jag så fort jag är hemma. Känns som om energin är på väg att ta slut, Blä för det!