Just nu börjar jag ge upp hoppet på riktigt. Det har gått två och ett halvt år och ingen graviditet i sikte. Just nu inväntar jag mens och denna gång har jag lovat mig själv att inte bli hoppfull de sista dagarna innan. Den kommer ramla in som ett brev på posten nu på tisdag eller eventuellt onsdag eller torsdag. Alla tecken finns där och ändå lyckas jag alltid hoppas att menssymptomen egentligen är gravidsymptom. Men denna gång tänker jag inte lura mig själv, jag blir för besviken.
Dessutom blir jag hela tiden påmind om allt i varenda j-vla film jag ser på. Alltid handlar det om oönskad barnlöshet, adoption....osv... Give me a break! Jag kollar inte på "Farsan" för att tänka på det här, men så blev det och då slutar det med att jag bloggar.
Jag ber om ursäkt kära bloggvänner men jag behöver bara få spy ur mig allt just idag. Imrogon känns det säkert bättre.
Det är därför man har bloggen,för att få spy ut sina känslor,för att få tömma systemet..
SvaraRaderaDet där hoppet som man hela tiden bygger upp är inte roligt och fast man inte vill så går det inte låta bli,man känner efter och överanalyserar hela tiden..
Många kramar