Igår berättade jag för min allra bästa vän. Precis som jag trott hade hon förstått att vi försöker bli med barn. Men att det hade pågått så länge och allt annat runt omkring chockerade henne nog lite.
Det känns så skönt att ha berättat för någon och nu vet hon vad jag går igenom. Det känns faktiskt riktigt bra att ha hennes stöd och ha någon annan än min sambo att prata med om jag behöver.
Just för tillfället känns det inte som om jag behöver prata så mycket om det. De senaste dagarna har jag inte tänkt på det precis hela tiden. I och med att sommaren är runt hörnet får man även andra saker att se fram emot och tänka på.
Det kommer nog bli så att jag nu kommer berätta för några fler och inte hålla detta så hemligt längre. Men att berätta så ingående kring våra problem vill jag nog inte göra för fler än min bästa vän och kanske min mor.
Tack för råden jag fått att berätta för någon! Det känns lite lättare nu. :)
Skönt med en vän att dela sina tankar med.
SvaraRadera