Jag funderar över livet. Vilket liv jag vill leva och var jag är på väg. Är det här rätt väg?
Tiden går. Det blir inga barn och här står vi två och trampar. Vad har vi kvar? Var är vi på väg nu när det inte verkar bli en bebis? Som ni märker är det många frågetecken. Det är jag som tvekar över vårt förhållande. Inte för att det inte är bra, utan för att det börjar kännas tråkigt. Vi hade framtidsvisioner som inte verkar uppfyllas och nu är jag bara nere i en svacka.
Jag tror att det sliter på ett förhållande att gå igenom en sådan här sak. Det gäller att vara starka och stötta varandra. Jag älskar min sambo så otroligt mycket men jag orkar inte vara stark. Jag vill att det ska leda till någonting. Att vi går framåt och kommer någonstans.
Det är verkligen så att det sliter,mycket..Men jag tror och har den erfarenheten att man som par blir starkare..Jag och min sambo har försökt i 3,5 år och tagit en paus och hittat tillbaks till varandra..Jag säger till han att skaffa en ny tjej så att i alla fall han kan få barn men han står troget vid min sida..Det sliter men förhoppningsvis blir det bra i slutändan..Förhoppningsvis slutar det i nåt fantastiskt och underbart..
SvaraRaderaMan måste tillåta sig själv att ha svackor bara man tar sig upp ur dom..
Jag har lärt mig att det inte hjälper att fundera så mycket,på nåt sätt löser sig livet och det blir inte alls som man själv har tänkt..Kram