I juni 2008 slutade jag med mina p-piller. Jag och min sambo tänkte att blir det så blir det.
Ett år och ett tidigt missfall senare kändes det inte riktigt lika okomplicerat. Det blev mer regelbundna samlag. Allt från varannan dag till var tredje dag. Inte heller det gav resultat. Dags att börja med ägglossningsstickor. Nu blev det verkligen till att ligga på bestämda dagar. Kändes dock bättre än väntat och förhoppningarna sköt iväg igen. Men inte heller dessa månader gav resultat.
Under hela denna process har vi båda mått dåligt vilket har bidragit till en stor viktuppgång. Varje månad när det röda sörjan gör sig påmind bryter jag ihop. Motivationen till allt liksom försvinner.
Just nu, just idag gjorde vi det. Vi ringde till den kvinna som arbetar med fertilitet i kommunen. Kanske kunde vi kolla upp om apparaten fungerade? Men svaret var så klar NEJ! Jag måste först gå ner 30 kilo i vikt. 30 kilo! Självklart förstår jag men ändå, det gör man inte på en pisskvart. Jag hade nog inbillat mig att man hade rätt att kolla upp spermier, ägg och allt annat trots övervikt för att sen vara tvungen att gå ner inför eventuella behandlingar.
Hur går jag ner 30 kilo snabbt som attans? Tiden rinner iväg. Lusten är som bortblåst och här ligger jag ihopkrypen i soffan och känner mig hjälplös. Självklart ger jag inte upp. Självklart ska jag ta tag i min kropp. Viktväktarna nästa! Men ändå, jag vill ju veta att allt fungerar som det ska för då har jag något att arbeta för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar