Men nu sitter vi här ensamma. Vi har ljugit alla rakt upp i ansiktet i två års tid. Vi har skyllt på det ena efter det andra. Vi ska vänta därför att...
Hur berättar man utan att folk ska tycka så j--vla synd om en?
onsdag 17 mars 2010
Prata öppet om ofrivillig barnlöshet?
Nu när snart två år har gått så frågar jag mig själv varför jag inte har berättat ngt om vår kamp för våra närstående. Jag skulle behöva prata med min bästa vän om detta nu. Jag skulle önska att alla inte frågade hela tiden om det inte är vår tur snart. Om det inte är dags att skaffa smått.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Säg som det är,rakt på sak tycker jag.Som vän/medmänniska så känner jag att det va bäst iaf för mig.Har vänner och arbetskompisar som alla är i olika stadier och situationer gällande "barnlöshet" och som vän/medmänniska så tycker jag det känns bra att få ha vaknat upp och insett det tyvärr vanliga problemet som många har.
SvaraRaderaKram
Tack Sofia! Jag ska ta tag i det... snart. Är lite nervös.
SvaraRadera