Det här med att blogga kan lätt bli beroendeframkallande. Tur att jag har ett jobb som tillåter korta pauser framför datorn.
Det är skönt att sitta framför skärmen och drömma sig bort, dela med sig och inse att jag inte är ensam med mitt problem. Tack alla andra som delar med sig i sina bloggar. Att ni är så öppna med er barnlöshet hjälper mig otroligt mycket och jag känner mig stärkt.
Idag kommer promenaden till tunnelbanan kännas så mycket enklare tack vare er. Kanske ska jag hem och ta hand om min sambo och bara njuta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att blogga och läsa andras bloggar är verkligen beroendeframkallande!
SvaraRaderaHur länge har ni försökt bli gravida? Har ni gjort någon utredning och vad har de i så fall för planer för er?
Vi har försökt sen i juni 2008.
SvaraRaderaVi kommer inte få hjälp förrän jag går ner 30 kilo. Har under hela den här gropiga resan gått upp lite mer än 16 kilo så det känns tungt. Samtidigt visste jag att det skulle krävas en kraftig viktnedgång, men trodde att de skulle säga 10 %. Trodde också att man kanske kunde få kolla upp om man fungerade eller ej för att sedan behöva gå ner inför vidare behandlingar. Men skam den som ger sig! Nu måste jag finna kraft i allt det här och gå ner i vikt helt enkelt. Känns bara så hopplöst just nu.