OM det skulle vara vikten som ställer till det för mig så skäms jag nästan över att jag klagar. Det är ju i så fall självförvållat. Men jag kan inte sluta tro att det kanske beror på något annat. Jag kan inte rå för att jag tycker att det är orättvist ändå.
Förlåt alla ni som genomgår alla tusen behandlingar utan resultat! Jag förstår att ni har det värre.
Jag önskar bara att jag kunde få ett svar: "Det är inget fel alls på dig/er, gå bara ner i vikt så löser det sig" eller "Även om du kämpar med vikten vareviga dag tills du fyller 31 så kommer det inte hände, du/ni är inte fertila".
Ifall det vore det sistnämnda kunde vi ta tag i en eventuell adoption då det är enorma vänteköer till att adoptera. Även om det vore ett slag under bältet skulle vi veta vad vi har att handskas med och vad vi måste bearbeta.
Är livet enklare när man vet? Jag är osäker men jag vill ändå ha svar...
Att inte veta är det jobbigaste! Hos oss har de inte hittat någon orsak till vår barnlöshet. Ibland önskar jag att vi fått reda på att det var kört så att vi kunde gå vidare och lägga all vår kraft på adoption. Samtidigt är vi ju lyckligt lottade att vi vet att vi kan bli gravida även om det ledde till missfall och tog 2 och ett halvt år att få pluset.
SvaraRadera